Koppelträning - Inte alltid en dans på rosor!

Vissa hundar verkar ha ett kall här i livet ett kall att alltid följa sin matte/husse i vått och torrt och detta sedan valpben. Dessa hundar finns men dom är inte överrepresenterade och det finns såklart olika grader av dem. Min unghund Hector som idag är 16 månader var en följsam hund fram till ca 5-6 månader när könsmognaden började komma igång. I takt med att hans energi ökade kom även ett ökat intresse för alla dofter och även jaktintresset kickade igång ordentligt vid ca 7 månader. Mitt i det här försöker jag koppelträna en hund som det står rådjur, vildsvin, harar, ekorrar, fåglar you name it i ögonen på och jag säger bara jösses! Jag har gått från att tro på mig själv till att inte tro på mig, från glad i början av promenaden till att stå och djupandas någonstans mitt ute i skogen med en galen unghund i kopplet som slänger sig hit och dit efter alla dofter. Detta medan min 13 åriga eviga följeslagare har bytt namn till Alfons Åberg och "ska bara" kolla lite på den där fina stenen 30 meter bort som man så snyggt kan balansera på. Hörseln har blivit lite sisådär med åren så han hör inte när jag ropar på honom när jag bara vill gå hem (ingen jakt i denna lilla farbror) utan han står kvar där och tycker att han är världsbäst som erövrade den stora stenen (vilket han också är, älskade lilla hund <3) Axlarna känns som att dom kommer behöva opereras för förslitningsskador och det ganska så snart.

Emellanåt flyger jag framåt genom skogen smått irriterad efter Hector medan jag i ögonvrån ser farbror Fridolf flyga upp på stubbar och stenar och hoppas få en liten godbit för sitt fina balanserande. Efter 1,5 timmes promenad är jag den som är mest trött när vi kommer hem.

Så hur löser man gåtan? Hur tusan tränar man väldigt aktiva unga hundar att gå fint i koppel? Medan jag svettas med min hund med sönderslitna armar och ett tålamod som är på väg att ta semester kommer man ihåg alla texter i diverse hundtidningar och böcker där det så enkelt står "Belöna det slaka kopplet och stanna och stå still när hunden drar". Men om kopplet aldrig är slakt och om jag åker efter i den förbaskade leran när jag försöker stanna hur tusan gör jag då?!!

Nu ska jag inte framställa min lilla Hector som ett litet monster men jobbig har han definitivt varit och det har varit ca 8 månader med slit (inte bara just med koppelträning utan med det mesta). När det har känts som att det inte kan bli värre har det blivit aningen bättre och hoppet återvände. Sedan kom ett bakslag som var värre än innan. Så jag brukar säga - När det är som värst blir det lite värre och sedan vänder det ;).

Så hur har jag tänkt och tränat med min kära lilla pojke? Jo såhär:

Först och främst träna på väldigt enkla ställen som tex hemma på gården. Här kan man lägga grunden så hunden vet vad det är den ska göra. Det jag då gör är som många får tips om och som man kan läsa om i tidningar ;)

• Lär in ett uppmärksamhetsljud som jag tar till när hunden är på väg att dra eller "fastnar" i något. Jag har ett pussljud, sambon kan inte gå och pussa i luften så han har "Här". Går jätte bra att ha två olika bara man tränar lika mycket på dem.
• Slakt koppel = godbitar vid sidan. Man kan använda leksak också men vissa hundar går upp väldigt mycket i varv av det. Här kan man få belöna ofta med vissa hundar (min egen tex)
• Stanna när hunden drar. Jag brukar stanna och sedan börja röra mig lite bakåt och lägger till mitt uppmärksamhetsljud så hunden kommer mot mig. På så sätt kommer det ta lite längre tid innan hunden kan dra igen eftersom den inte är längst ut i kopplet utan i stort sett bredvid mig. När jag börjar gå är jag snabb att berömma hunden och efter något steg belönar jag den vid sidan. Belöna den inte när den kommer efter att den precis har hängt i kopplet. Jätte vanligt att det blir en kedja att först dra, hämta godbit och sen fram och dra igen. Tar du något steg framåt när hunden kommit tillbaka till dig så är det ju ett slakt koppel du belönar. Att enbart jobba med att stanna och aldrig belöna hunden för slakt koppel funkar inte alls eller så tar det väääldigt lång tid anser jag och jag har även haft flera på kurs som delar min mening. Men prova kan man alltid göra, kanske funkar det på just din hund.
• Gott godis. Det ska vara en lön som är värd att jobba för. Jag brukar dock blanda med sånt som är gott och sånt som är jätte gott så hunden aldrig riktigt vet vad den får.
• Hundmötesträning mm får vänta. Kan han inte gå fint i koppel på en tom grusväg kommer han inte fixa att gå fint i koppel vid hundmöten. Lägg upp träningen efter hundens nivå. Avancera långsamt om det går.
• Något som jag påminner mig själv om lite då och då - Ha tålamod och ge det tid!

Medan jag gör det här har jag olika signaler för när det är träning och inte så jag bli konsekvent. Jag har en sele med koppelfäste både på ryggen och i fram på bröstet. Fäster man i fram på hunden blir den inte lika stark när den drar. Jag har då gjort så att jag har tränat när jag fäst den uppe på ryggen och inte tränat när kopplet sitter i fram. När jag tränar har jag varit konsekvent och hunden får inte dra - jag har tränat som beskrivningen tidigare. När jag sedan har gått över till icke tränings läge så får hunden ligga på i kopplet men faktiskt inte skotta sig fram. Någon måtta får det vara. Detta hände för oss när han blev jätte stressad av ett djur och då höll jag bara kopplet väldigt kort så han i princip inte kunde dra. Detta på grund av att jag märkte att ju mer han fick fara runt i kopplet desto mer steg stressen och han blev mer och mer okontaktbar. När han fick gå precis vid sidan (kopplet fäst i fram på bröstet på hunden) kunde han inte stressa upp sig och började sedan sakta gå ner i varv och då fick han tillgång till hela kopplet igen. Detta kan jag faktiskt bara rekommendera om du har en sele med knäppning i fram. Sätter du på ryggen kommer hunden vara stark, är det en hund som inte väger så mycket går det kanske. Detta ska du absolut inte göra i halsband då vissa hundar hänger i kopplet och det kan skada halsen och vissa hundar blir jätte stressade när dom inte får luft (även om det är dom själva som drar) och får man inte luft kan man heller inte tänka klart.

En hund med mycket energi behöver få utlopp för den och det får dom knappast i vanligt koppel om du inte springer med hunden förstås. Jag har gjort såhär:

• Köpte en dragsele och ett midjebälte till mig så han fick dra mig vissa promenader. Det jag dock märke var att han ibland kunde gå upp mer i stress när han fick dra. Ibland funkade det bra och ibland inte detta måste man hålla koll på.
• Långa promenader (när hunden är mogen för det förstås) och finns det möjlighet har jag honom lös. Vi hade en period där jag inte kunde ha honom lös och då valde jag flexi istället. En hund med mycket spring i benen behöver få utlopp för det.
• Aktivering före promenaden. Testade att köra ett 30 minuters Nosework pass. Ingen skillnad. Apportering en stund innan så han fick springa av sig ordentligt och jobba med huvudet - skillnad!
• Även om jag inte har koppelträningsläge på när vi går tränar jag annat. Kontakt, inkallning, stanna, hämta föremål mm. Händer det saker blir det roligare att vara i närheten av mig.
• Vi tränade/tränar Nosework en till flera gånger i veckan, apportering samt något spår då och då. Att se helheten är viktigt.

Idag är som sagt Hector 16 månader. För ca 3 veckor sedan började märka en markant skillnad på koppelgåendet. Vi är inte i mål än men det tar sig. Vi har fått nött på med träningen, vi hade dock ett uppehåll när han var som allra värst. Då ville jag bara ta hand om vår relation och vi försökte göra roliga saker tillsammans. Sedan kunde vi återuppta koppelträningen lite försiktigt igen. Idag har han mognat mer och kan hantera alla doftintryck betydligt bättre. Han har mer uthållighet och därför kör jag inte längre med träning och icke träningsläge på selen. Om det inte är dragsele på så får han inte dra. Först var jag orolig för att det skulle bli konstigt i hans huvud att han helt plötsligt inte fick dra även fast kopplet var fäst i fram på selen men så fort jag började träna lika som när jag hade selen på ryggen så fattade han galoppen och det har inte varit problem. Anledningen till att jag gjorde så var att jag ibland vill ha kopplet i fram på selen för att orka hålla om vi möter på svåra störningar som han har svårt att hantera. Jag har liksom inte tid att ändra på kopplet om det springer upp ett vildsvin på stigen ;) Så nu är det såhär: Dragsele på - du får dra. Vanliga selen på - inte dra.

Nu när koppelträningen funkar bra (för det mesta) med dofter mm i skogen är det dags att successivt börja göra det svårare. Mitt första mål är nått - att få det att funka på hemmaplan. Nu är det flera nya miljöer och andra störningar som gäller och såklart all annan träning i vardagen.

Med tålamod, tid och kärlek kommer man långt. Man får bara påminna sig själv ibland :)