Sammanfattning av året & tre viktiga frågor

Nu börjar även detta år skrida mot sitt slut och jag blir alltid lika fascinerad över hur mycket som kan hända på ett år och all ny kunskap man får.

Jag har återigen haft ett år då jag träffat många härliga hundmänniskor och deras hundar, och när jag började räkna på det så insåg jag att det är 8 år sedan jag sa upp mig från mitt tidigare jobb och valde att satsa helhjärtat på mitt företag. Och det är ni som har gjort det möjligt, stor tack för det!

I år gjorde Hector och jag vår tävlingsdebut i Rallylydnad och Nosework. Det har gått både bra och dåligt och jag suger åt mig som en liten svamp av erfarenheterna. De misstag jag gör vill jag förmedla till er kursare så att ni förhoppningsvis slipper göra samma sak, givetvis detsamma med framgångarna, men jag vill nog påstå att det är de gånger som det gått dåligt som jag lärt mig mest.

Vi startade med en Rallytävling i Gävle i början av juni och lyckades få till två kvalificerande resultat på 84 och 88 poäng (man behöver ha minst 70 poäng för att bli kvalificerad) och jag var så stolt över Hector att han fixade miljön och kunde koncentrera sig trots att det var många andra hundar där, något han tycker är lite jobbigt. När jag åkte hem funderade jag på vad som hade gått bra men också vad vi kunde ha gjort bättre samt hur?

Nästa tävling var en Nosework, en TEM tävling dvs en tävling i ett enskilt moment och det var då fyra utomhusmiljöer som skulle sökas av. Om jag ska vara ärlig var jag lite nonchalant och tänkte att det här klarar han, jag glömde dock min egen insats. Jag ska väl kanske säga lite till mitt försvar att det var en av de där varma dagarna med 30 grader, så kanske gjorde det mig lite loj i skallen också 😉 Vi klarade två av fyra sök. Hem igen och fundera på de tre frågorna ...

Sedan var vi iväg på en till Nosework tävling, en TSM, det vill säga samtliga moment - utomhus, inomhus, behållare och fordonsök. Till den här tävlingen hade jag gjort min hemläxa för där kom vi etta av femtio ekipage. Så sjukt glad och stolt men jag gick ändå hem och funderade kring mina frågor.

Vi anmälde oss även till klubbens hemmatävling i Rallylydnad där vi kammade hem två vinster med 96 poäng och en 100 poängare. Även här blev jag jätteglad och stolt, men ni kan säker gissa vad jag gjorde när jag kom hem ... jajamän, gick igenom mina frågor.

Sist för i år var ett doftprov som vi var iväg på. För att få börja tävla i Nosework behöver du göra ett doftprov och först är det eukalyptus i NW1 och sedan lagerblad i NW2,  och lavendel i NW 3. I NW 2 och 3 är det också störningsdofter med. Vi skulle göra doftprov på lagerblad. 

Det här blev nog årets stora flopp och återigen var jag lite nonchalant, åtminstone när vi anmälde oss, sedan när jag insåg att han var lite väl intresserad utav en av störningsdofterna så sa min magkänsla att det var för tidigt för oss. Men jag valde att inte avboka och prova ändå. 

Det började inte så bra, vi skulle ta oss upp för en lång trappa för att komma in i lokalen och Hector är rädd för sådana trappor sedan han halkade när han var liten. Så han kommer in i lokalen och ligger högt i stress och när han sätter igång och söker vänder han runt på kartongen som jag senare fick veta var rätt, men han markerade inte. När vi går andra vändan kör han ner huvudet i en kartong och jag säger "markerat", samtidigt säger min magkänsla att det var fel. Mycket riktigt. Man ska aldrig underskatta sin magkänsla och det är en lärdom som har blivit lite extra tydlig i år. 

Vi klarade givetvis inte provet. Bara att träna vidare. 

Jag köpte denna fina dogofax som jag bland annat lägger våra tävlingsresultat i, och texten är så sann som det är sagt. Jag tycker heller inte att det bara gäller om man vill tävla med sin hund utan kan även användas i vardagen. Samma med mina frågor som jag ställer mig - Vad gick bra? Vad kan göras bättre? Hur kan det göras bättre? 

Det kan vara lätt att fastna i det negativa, ett hundmöte som gått dåligt, en promenad där hunden bara drog, valpen som varit överjävlig och bara bitits hela dagen, och ställer man sig då dessa frågor så blir man dels tvungen att fokusera på något som varit bra, för helt ärligt, även om dagen känts som skit så finns det alltid någon liten ljusglimt, och man måste också fokusera på hur man kan försöka lösa problemet. Sedan är det inte säkert att man gör det på första eller ens andra försöket, men man har ställt in siktet åt rätt håll.

Jag brukar varje år fundera kring vad jag vill med det nya året och sätta mål eller skapa utmaningar för mig själv. Och min utmaning för nästa år är att våga ta för mig mer. Jag är inte en person som, trots mitt yrke, är så förtjust i att ta plats och prata om mig själv och vara i centrum. När jag har varit på tävlingar så har jag känt att jag nästan vill be om ursäkt för att jag tar plats, och det tror jag är rester som ligger kvar från när jag hade social fobi som ung. Jösses, vad gammal jag kände mig nu.

Hur som helst, när vi sätter mål och gärna skriver ner dem och går tillbaka och tittar på dem lite då och då, så tror jag att det är lättare att komma dit vi vill än om vi bara går och drömmer om en förändring. Vill man se till att verkligen lyckas gäller det att sätta upp delmål som vi kan bocka av. Ibland är slutmålet så långt borta att det kan kännas oöverkomligt och då behöver vi ha de små delmålen som gör att vi känner att vi rör oss framåt. 

Om du vill läsa mer om mål kan du göra det Här.

Vad har du för drömmar och mål inför nästa år? Och har du något som du behöver utmana dig själv med? 

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och att dina drömmar blir till mål som uppfylls.